Det är något speciellt med orden ”du får ganska fria händer”. Först känns det fantastiskt. Sedan kommer nästa tanke. Okej, men var börjar jag? Efter vårens webbprojekt har jag funderat en del på just det. Vad händer egentligen när jag får förtroendet att själv hitta vägen framåt?
Jag tycker om att få fria händer. Väldigt mycket faktiskt. Det ger mig utrymme att tänka, testa och se möjligheter som kanske inte var självklara från början. Men fria händer betyder inte att jag bara sätter mig framför datorn och börjar välja färger, bilder och flytta runt saker tills det ser snyggt ut. Snarare tvärtom. Ju friare ett uppdrag är, desto viktigare blir det för mig att först förstå vad som finns bakom det jag ser.
I ett av vårens projekt började arbetet med ett möte ute hos kunden. Vi pratade om verksamheten, om vad de gör idag och vart de är på väg. Jag lyssnade, antecknade, ställde frågor och försökte fånga sådant som kanske inte stod någonstans på den befintliga hemsidan. Och någonstans där börjar arbetet för mig. Inte framför skärmen. Utan i samtalet.
Vad är viktigt för dem? Vad vill de att en besökare ska förstå? Vad är det som gör just den här verksamheten speciell? Det är lite som att samla ihop en massa pusselbitar utan att riktigt veta hur bilden kommer att se ut när allt är klart. Sedan kommer den roliga delen 😊
När jag väl sätter mig vid datorn börjar min strukturella sida jobba. Vad behöver vara kvar? Vad kan tas bort? Vad ska få större plats? Hur ska besökaren röra sig genom sidan? Finns det något viktigt som idag ligger undangömt tre klick bort? Jag märker att jag tycker väldigt mycket om just den delen av webbdesign. Att inte alltid börja från ett tomt dokument, utan att komma in i något som redan finns och se potentialen. För ofta finns väldigt mycket redan där. Det behöver bara sorteras, lyftas fram och få lite mer luft. Och sakta börjar något hända. En ny struktur växer fram. Bilder hamnar i ett annat sammanhang. Texter som tidigare känts anonyma får en tydligare uppgift. Plötsligt börjar hemsidan kännas mer som verksamheten bakom den. Det är en ganska härlig känsla.
Jag har tidigare skrivit om min kreativa sida och mitt behov av att ibland bara få skapa. Men jag inser mer och mer att det kanske är just kombinationen av kreativitet och struktur som jag tycker allra bäst om. Jag älskar friheten i att få en idé och prova den. Samtidigt behöver jag förstå varför jag gör något. Det ska inte bara vara fint. Det behöver finnas en tanke bakom. Kanske är det därför webbprojekt passar mig så bra. Jag får vara kreativ, men kreativiteten har ett syfte. Någon ska faktiskt använda det jag skapar.
Det är också lite fascinerande hur hjärnan fortsätter arbeta efter att datorn är stängd. En idé kan dyka upp när jag kör bil, tar en promenad eller står och gör något helt annat. Något jag har funderat på under dagen faller plötsligt på plats. ”Så skulle vi kunna göra.” Jag försöker bli bättre på att skriva ner de där tankarna direkt. För de har en tendens att kännas fullständigt självklara i stunden och vara helt borta några timmar senare.
När jag tänker efter är det kanske det jag uppskattar allra mest. Att få fria händer handlar egentligen om att få någons förtroende. Någon lämnar över en del av sin verksamhet till mig och säger: hjälp oss att göra det här bättre. Det är både roligt och ett ansvar. Och kanske är det just därför jag tycker så mycket om de här projekten. Jag får kliva in i någon annans värld en stund, försöka förstå den och sedan hjälpa till att göra den lite tydligare för alla andra.
Så ja, ge mig gärna fria händer.
Men räkna med att jag kommer ställa en hel del frågor först 😊
